26 maj 2009
Jag var i vecka 37+4, solen sken och jag satt ute i solen med en kompis när Wilmer var på dagis. Medan vi fikar känner jag hur sammandragningarna jag haft den senaste tiden blir mer och mer regelbundna. Inte jätte täta utan dom kommer med typ 8-10 minuters mellanrum. Det fortsätter så under eftermiddagen, Johan kommer hem tidigare från jobbet och hämtar Wilmer på dagis. Jag lägger mig och vilar. Vid halv nio ringer jag och pratar med BB-Stockholm, efter Wilmers förlossning så hade vi kommit överens om att vi skulle komma in tidigt så det inte behövde kännas stressigt. Johans mamma kommer och stannar hos Wilmer, vi åker in. Jag har inte alls speciellt ont utav sammandragningarna, dom är mer obehagliga. Är öppen tre cm när dom undersöker men livmodertappen är inte utplånad. Får lite smärtstillande , sen åker vi ner till patienthotellet för att sova och sen på morgonen ska vi se om det hänt nåt mer.
27 maj 2009
Skrivs in klockan åtta, öppen 5 cm, men har fortfarande lite livmodertapp kvar. Sammandragningarna kommer nu med 4-6min intervall. Fortfarande så gör det inte speciellt ont… Behöver stanna till i steget och sluta prata men inte värre än så. Vid 11:30 tar dom hål på hinnan och vattnet går. Det händer inte så mycket, mina värkar är inte tillräckligt kraftiga. Jag öppnas, men väldigt långsamt, så det beslutas att jag ska få värkstimulerande dropp. 14:30 sätts droppet och jag andas lustgas, 16:50 när dom undersöker mig nästa gång är jag öppen 6 cm, då sätter dom även elektroden på bebisens huvud. När barnmorskan gör detta känner hon under värken hur det är ett mycket kraftigt tryck. 17:20 börjar jag krysta och 17:44 föds Noah.
Minuterna runt hans födelse blev dramatiska då han kom ut med huvudet men hade navelsträngen två varv runt halsen, och barnmorskan gjorde bedömningen att hon var tvungen att klippa av den när han fortfarande var kvar inne i mig. Men precis när hon ska klippa så glider han ut och hon kan lossa navelsträngen ändå. Han var lite medtagen och det tog en liten stund innan han började skrika. Tror dom här minuterna var värst för Johan, jag hade så mycket annat att fokusera på…
Han var 49 lång och vägde 3450g
Från det att dom satte droppet och min förlossning började kännas, tog det tre timmar tills han var ute, ingen smärtlindring mer än lustgas.
Stannade på BB över natten. Det var skönt att få landa lite jag, Johan och Noah… Sen på förmiddagen, efter att en läkare kollat på honom, åkte vi hem till Wilmer med lillebror!
